Hur jag än gör är jag alltid ifrån ngn som jag älskar. Detta kommer att vara mitt öde eftersom jag föddes i ett annat land, långt härifrån. Kan inte flytta alla de jag älskar till ett och samma ställe.

Försöker se det possitiva i att intensivt träffa ngn när man åker och hälsar på. Som senast jag var hos mormor och morfar i 2 veckor och kunde njuta av deras sällskap hela tiden.

Vi hade en fantastisk tid tillsammans. Längtar verkligen tillbaka!

Alla de fina, sorgliga, roliga, skrämmande historier som jag fick höra... synd att jag inte antecknade allt.

Det är så tråkigt att vi inte tar till vara mer på de gamlas visdom. Lyssnar till allt de egentligen kan, för det är så många år av händelser att man kan lära sig jätte mkt.

Inte ens den egna familjen orkar lyssna ibland = SYND!

Så fort jag kommer ihåg en berättelse ska jag skriva ner det. Så att jag inte glömmer.
Som tips till er som har mor/far föräldrar, lyssna på det de har att berätta, ha tålamod. Ni kommer att blir glatt överraskade och ni kommer att ha minnen för livet. Glöm inte att vi "alla" blir gamla :)

Har haft lite funderingar över döden. Jag förstår i teorin att kroppen lägger av och att man dör. Jag har svårt att förstå i praktiken att man bara försvinner. Att man finn och att man sedan inte gör det...

Kan inte sluta tänka på alla de olika sätten man kan dö på, och hur det måste kännas för de som går igenom det. Undrar vad de tänker de sista sekunderna. Hur pass medvetna de är om att de kommer att dö.

Svårast kanske jag har för att förstå att det kan gå så fort. Tex om ett flygplan krachar, när det väl har kraschat känner man väl inget mer? Om man dör plötsligt... eller hinner man alltid tänka? Ibland hinner man väl inte ens känna smärta?!?! Och allt kanske är relativt, ngn som tar sitt liv kanske inte bryr sig om smärta. Det finns ju de som behöver smärta för att dämpa sin ångest. Känner de smärta i samma bemärkelse som vi gör det.

Kommerntera gärna, blir inte klok på döden :(

Pratade med min bror i måndags. Det var länge sedan. Och vi som brukar snacka nästan varje dag. Han är på utbyte, på andra sidan jordklotet. saknar att snacka med honom. Oftast käns det inte som att han är iväg, men när jag pratade med honom kände jag hur långt bort han är. Gjorde lite ont i själen... familjen är en viktig del av mitt liv. Jag gillar att ta han om min lilla familj, mamma, pappa och lillebror. Vi har alltid stått nära varandra och tagit hand om varandra.

Min bror är som en bästa kompis, jag kan prata med honom om nästan allt. Och det är så skönt att ha det så. Skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Saknar honom men är mkt glad att han gör det som han gillar.