Så igår fick jag höra att min 75 åriga mormor hade bestämt sig för att börja på en dansskola :) Är det inte bara underbart???

Hon älskade att dansa när hon var ung, och nu ska hon börja igen. Livet tar aldrig slut om man inte vill. Hon ger så mkt hopp min mormor. En så fantastisk kvinna.

Klart att man borde lära av henne. Hon ser till att aldrig klaga utan hon säger alltid att hon mår perfekt. Hon sköter sitt hem själv och vägrar hjälp. Hon inspirerar mig jätte mycket.

Nu ska hon dansa, och som det kommer att ge henne lycka. Dans och musik som är så viktiga för själen.... jag saknar verkligen min mormor! Men snart...

Imorgon åker min bror hem.... så spännande. Första gången som jag inte ser honom på så lång tid. Han har varit iväg i snart 6 månader.

Ibland känns det som att jag inte ens kommer ihåg honom. Som att han är borta på ngt sätt.

Vet inte om han är helt glad över att behöva komma hem, men han är glad över att han ska träffa sin familj.

Kommer att bli roligt att hämta honom på tisdag..... det tar ju mer än 24 timmar att ta sig hit...

Idag har jag varit med familjen hela dagen. Vi grillade på skryllegården. Allt blev perfekt. Det har varit en varm dag idag också. På skryllegården var det som vanligt jätte fint. Allt är grönt och man blir inte ens varm pga all skugga :)

Senare blir det kanske bio med A. men inget är helt bestämt ännu.

2 fastrar och en kusin. Funkar bra, alla är lugna och klarar sig bra på egen hand.

Nu har de varit i Rom och turistat. Får höra ikväll hur de har haft det.

Jag var i Rom när jag var liten. Fin stad. Men helst ska man nog åka under våren eller hösten. Nu är det FÖR varmt.

Hur kan föräldrar bara kräva så mkt av sina barn. Tro på ngt sätt att det är barnens uppgift att göra saker för att de ska må bra? Märker de inte när de kräver för mkt?

Vet inte om alla föräldrar är sådana men många är det. Förstår inte att barnen ska göra saker för sin egen skull.

Drömde om min bror inatt. Jag var så glad. Har nog inte fattat hur mkt jag saknar honom tills jag drömde. Fick en tankeställare.

Svår att vara långt ifrån, men jag vet som tur e att han kommer hem så småningom. Värre skulle vara om jag visste att jag aldrig skulle träffa honom igen.

Jag har i en speciell relation till min bror och vi brukar kunna snacka om allt möjligt. Han är som en bästa kompis för mig. Och det är svårt att ha honom så lång bort.

Han ska hem i Juli och hälsa på men då kommer jag att vara bortrest nästan hela tiden och det är inget som jag kan ändra på. Så typiskt! Täbker så mkt på det, hur jag ska lösa det för att kunna vara med honom!

Jag hoppas att han tar ett klokt beslut och stannar här i stället :)

Jag åkte till Växjö över helgen med min mamma, pappa och A.

I växjö skulle vi träffas As pappa och min moster och hennes familj.

Då var det dags för många viljor att försöka komma överens och det funkar "så där".

Man måste även se till att finnas på minst två ställen samtidigt så att ingen tar illa upp... enkelt?? NOT! Men man gör sitt bästa!

Gällande mat, uff... måste ha plats för 100 måltider så att man kan äta hos alla och allt det som de har lagat. Jag drömmer MAT till slut.

Mitt i alltihopa gråter min mamma för att vi skojar med henne och jag blir bara ett "?".

Jag läste i min psykbok på vägen hem, vilket alltid är bra. Utnyttja tiden till att plugga.

Jag hade roligt men gör inte om det på ett tag, alltså att satsa på att träffa släkten på en och samma helg.

Hur jag än gör är jag alltid ifrån ngn som jag älskar. Detta kommer att vara mitt öde eftersom jag föddes i ett annat land, långt härifrån. Kan inte flytta alla de jag älskar till ett och samma ställe.

Försöker se det possitiva i att intensivt träffa ngn när man åker och hälsar på. Som senast jag var hos mormor och morfar i 2 veckor och kunde njuta av deras sällskap hela tiden.

Vi hade en fantastisk tid tillsammans. Längtar verkligen tillbaka!

Alla de fina, sorgliga, roliga, skrämmande historier som jag fick höra... synd att jag inte antecknade allt.

Det är så tråkigt att vi inte tar till vara mer på de gamlas visdom. Lyssnar till allt de egentligen kan, för det är så många år av händelser att man kan lära sig jätte mkt.

Inte ens den egna familjen orkar lyssna ibland = SYND!

Så fort jag kommer ihåg en berättelse ska jag skriva ner det. Så att jag inte glömmer.
Som tips till er som har mor/far föräldrar, lyssna på det de har att berätta, ha tålamod. Ni kommer att blir glatt överraskade och ni kommer att ha minnen för livet. Glöm inte att vi "alla" blir gamla :)