Eftersom jag läser T9 på läkarutbildningen tänkte jag skriva lite om tankar och funderingar över arbetet på sjukhuset.

Har länge velat dela med mig av funderingar över ämnet men inte riktigt orkat sätta igång.

Att träffa så mkt människor har gett mig mkt i min egen utveckling. Man lär sig också att uppskatta livet på att annat sätt när man ser människor som lider pga olika sjukdomar.

Man gör alltid sitt bästa och får ibland panik, man kunna allt för att kunna hjälpa men det är omöjligt, och det ver jag. Ångesten växer dock ju närmare slutet man kommer av sin utbildning. Alla förväntar sig hela tiden så mkt. Man vill bara räcka till... 

Egentligen blir det andra gången nu eftersom jag lyckades radera första inlägger :(

Jag vet inte hur detta kommer att gå, har så lite tålamod. Allt ska helst gå snabbt :)

Jag gör ett försök i alla fall att blogga, blev inspirerad av Sara som är hur duktig som helst. Får se hur mkt jag orkar.

Som att skriva dagbok fast annorlunda!