Jag trivs jätte bra på neuropsyk. Idag hade jag en patient tillsammans med en sjuksköterska. Det kändes så bra att "pat" blev så glad efter besöket. Jag gillar att göra människor glada. Det ger mig själv tillfredställelse :)

Vet inte om jag skulle vilja syssla med Demens, men själva platsen neuropsyk är bra. Jag trivs på alla sätt. Synd att det bara är en månad.

Jag är verkligen igång med min träning nu. Och det är så motiverande när vädret är så fint.

Jag försöker verkligen peppa mig själv så att jag inte bara lägger av. Förra terminen var katastrof pga min skada som aldrig ville gå över. Nu mår jag bra i foten och det funkar hur bra som helst att träna. Vill aldrig sluta :)

Hoppas att alla andra kommer igång med sin träning, man mår så mkt bättre. Det tar bara 2 veckor att komma igång ordentligt sedan blir man "beroende", man kan helt enkelt inte sluta!

Lycka till ;)

 Hade en demens föreläsning igår med en Neuropatolog. Han är 78 år gammal och föreläser. Och låter klokare än mig!! Rolig var han också!

 Det ger så mkt hopp. Man kan vara klok hur länge som helst om man bara tar hand om sin hjärna.

Man kan så klart aldrig vara på den säkra sidan men oavsett blir man glad när man får träffa människor som honom.

Han var så klart positivt inställd till hjärngympa, som på något sätt innebär att man underhåller kopplingarna i hjärnan så att de inte går under.

Så fortsätt att skapa kopplingar genom läsning och annan stimuli. Och självklart genom att må BRA!!

Igår var jag på bio och såg Iron Man. Jätte bra film tyckte jag. Hade mkt roligt. Filmen var genomtänkt. Gillade hela idén med historien. Det roliga är att jag läste att den skulle vara sådär, men jag brukar inte bry mig eftersom jag aldrig håller med kritikerna. Jag tyckte att den var underhållande och spännande.

Det satt tre pojkar/killar längst fram och var jätte stökiga och störde en hel del. Men man glömde bort dem då och då. Det roliga var att ingen sa åt de att vara tysta, och vi kommenterade att i andra länder skulle de ha blivit utkastade ganska fort :)

Ibland önskar man själv att man var en Super Hero, att man hade krafter. Vet inte riktigt vem jag skulle vilja vara då. Kanske LaraCraft, som bara gör sånt hon gillar och som aldrig blir rädd.

Hur kan föräldrar bara kräva så mkt av sina barn. Tro på ngt sätt att det är barnens uppgift att göra saker för att de ska må bra? Märker de inte när de kräver för mkt?

Vet inte om alla föräldrar är sådana men många är det. Förstår inte att barnen ska göra saker för sin egen skull.

Klarade inte tentan!

Gränsen var 67 % och jag hade 50 %.

Måste göra om vissa delar som gick mkt dåligt! Neurologin var jag sämst på.

Jag får väl sätta igång och ta tag i det direkt. Jobbigt men inte så farligt. Vi hade ju ingen utsatt tid till tentaplugg.

Är lite ledsen men samtidigt glad över att jag hade någorlunda bra resultat på ÖNH och Ögon. Psykiatri gick lite sådär.

Ibland är det bara så jobbigt. Jag kan inte riktigt förklara varför, inte ens för mig själv.

Jag vet inte hur jag skulle vilja ha det så att det skulle kunna vara bättre. Jag inser att jag har det bäst men trots det känner jag ibland olycka.

Jag är nog konstig, kräver för mkt. Skönt att jag är medveten om det i alla fall. Jag gör mitt bästa för att ändra mig. Kanske lyckas en dag. Och allt känns mkt lättare, äntligen!

 Det går väl inte att ha det perfekt hela tiden, eller?? Kan man åstadkomma det?? Tror inte det själv.

Höll 2 pass i Malmö. Länge sen sist och det var mkt jag ville påpeka och få bra. Vi hade roligt och tempot var högt. Jag blir så inspirerad och vill så gärna få alla att göra rätt. Vi lyckas alltid skapa en bra stämning.

Allt blev dock förstört när brasilian killarna kom. Det är sådan MACHO stil på dem att man nästan skrattar. Tror att de är häftigast i hela världen och just därför även otrevliga. Egentligen tycker jag mest synd om dem... för att man lätt ogillar dem och det kan inte vara roligt att ständigt vara ogillad ;)

... det tråkiga är att de lyckades förstöra de roliga timmarna som jag hade spenderat på klubben. Jag måste lära mig att inte bli påverkad av sådant. Jag förlorar mest på det. Men SÅ SVÅRT DET ÄR!!

Nu kanske jag överdrev lite, allt blir ju inte förstört =o) Man blir bara irriterad och det håller sig en stund.

Jag ska istället passa på och vara glad över att mina elever var nöjda.