Hade en demens föreläsning igår med en Neuropatolog. Han är 78 år gammal och föreläser. Och låter klokare än mig!! Rolig var han också!

 Det ger så mkt hopp. Man kan vara klok hur länge som helst om man bara tar hand om sin hjärna.

Man kan så klart aldrig vara på den säkra sidan men oavsett blir man glad när man får träffa människor som honom.

Han var så klart positivt inställd till hjärngympa, som på något sätt innebär att man underhåller kopplingarna i hjärnan så att de inte går under.

Så fortsätt att skapa kopplingar genom läsning och annan stimuli. Och självklart genom att må BRA!!

Igår var jag på bio och såg Iron Man. Jätte bra film tyckte jag. Hade mkt roligt. Filmen var genomtänkt. Gillade hela idén med historien. Det roliga är att jag läste att den skulle vara sådär, men jag brukar inte bry mig eftersom jag aldrig håller med kritikerna. Jag tyckte att den var underhållande och spännande.

Det satt tre pojkar/killar längst fram och var jätte stökiga och störde en hel del. Men man glömde bort dem då och då. Det roliga var att ingen sa åt de att vara tysta, och vi kommenterade att i andra länder skulle de ha blivit utkastade ganska fort :)

Ibland önskar man själv att man var en Super Hero, att man hade krafter. Vet inte riktigt vem jag skulle vilja vara då. Kanske LaraCraft, som bara gör sånt hon gillar och som aldrig blir rädd.

Hur kan föräldrar bara kräva så mkt av sina barn. Tro på ngt sätt att det är barnens uppgift att göra saker för att de ska må bra? Märker de inte när de kräver för mkt?

Vet inte om alla föräldrar är sådana men många är det. Förstår inte att barnen ska göra saker för sin egen skull.

Klarade inte tentan!

Gränsen var 67 % och jag hade 50 %.

Måste göra om vissa delar som gick mkt dåligt! Neurologin var jag sämst på.

Jag får väl sätta igång och ta tag i det direkt. Jobbigt men inte så farligt. Vi hade ju ingen utsatt tid till tentaplugg.

Är lite ledsen men samtidigt glad över att jag hade någorlunda bra resultat på ÖNH och Ögon. Psykiatri gick lite sådär.

Ibland är det bara så jobbigt. Jag kan inte riktigt förklara varför, inte ens för mig själv.

Jag vet inte hur jag skulle vilja ha det så att det skulle kunna vara bättre. Jag inser att jag har det bäst men trots det känner jag ibland olycka.

Jag är nog konstig, kräver för mkt. Skönt att jag är medveten om det i alla fall. Jag gör mitt bästa för att ändra mig. Kanske lyckas en dag. Och allt känns mkt lättare, äntligen!

 Det går väl inte att ha det perfekt hela tiden, eller?? Kan man åstadkomma det?? Tror inte det själv.

Höll 2 pass i Malmö. Länge sen sist och det var mkt jag ville påpeka och få bra. Vi hade roligt och tempot var högt. Jag blir så inspirerad och vill så gärna få alla att göra rätt. Vi lyckas alltid skapa en bra stämning.

Allt blev dock förstört när brasilian killarna kom. Det är sådan MACHO stil på dem att man nästan skrattar. Tror att de är häftigast i hela världen och just därför även otrevliga. Egentligen tycker jag mest synd om dem... för att man lätt ogillar dem och det kan inte vara roligt att ständigt vara ogillad ;)

... det tråkiga är att de lyckades förstöra de roliga timmarna som jag hade spenderat på klubben. Jag måste lära mig att inte bli påverkad av sådant. Jag förlorar mest på det. Men SÅ SVÅRT DET ÄR!!

Nu kanske jag överdrev lite, allt blir ju inte förstört =o) Man blir bara irriterad och det håller sig en stund.

Jag ska istället passa på och vara glad över att mina elever var nöjda.

Läser en 5 poängs kurs i demens. Mkt intressant. Och så trevligt vi har det. Vi är endast 12 studenter i gruppen.

Demens är en stor folksjukdom och det snackas relativt lite om det på läkarprogrammet.

Det finns mkt skrivet om riskfaktorer etc men ingen vet varför man egentligen får det. Lite som med alla andra folkssjukdomar.

Det visar sig i alla fall att det är bra att hålla igång hjärnan så set till att börja blogga :) och läsa! Och så får ni inte glömma att umgås, det ska vara väldigt bra för hjärnan. Kommunikation i olika former alltså och att inte sluta lära sig nya saker.

Lycka till i veckan!

Jag läser en bok som handlar om livskarriär. Jätte bra, fick den igår. Handlar mkt om hur vi inte gör våra val i livet själva utan påverkas av alla runt omkring.

Jätte intressant eftersom det mest som står ofta stämmer på de flesta. Jag hoppas att jag ska bli inspirerad att göra det jag tycker är roligast.

Boken fick mig att börja tänka på varför jag vill bli läkare. Och jag mindes när jag för första gången insåg att det skulle jag bli. Vi satt i bilen med mina föräldrar och framför oss körde en bil som hade läkarsimbolen.

Då sa min mamma att det sitter nog en läkare i den bilen. Och hon lät så imponerad eftersom det var en kvinna. Och jag frågade henne, varför blir du så chockad? Då svarade hon att läkare var det bästa, finaste, svåraste man kunde bli. Då bestämde jag mig för att det var vad jag ville bli. Sedan dess har jag inte velat ngt annat även om jag har gått många omvägar. Hade tom gett upp hoppet ett tag.

Började plugga till ekonom efter gymnasiet eftersom mina betyg inte räckte till annat. Tyckte att det var fruktansvärt tråkigt!! En dag sa min dåvarande pojkvänn (som idag är min sambo), vad skulle du helst av allt vilja bli? Och jag svarade att det är omöjligt. Men han ville veta och jag berättade att min dröm var att bli läkare. Han sa att det inte alls är omöjligt. Jag behövde endast höja min betyg :) Jag var skeptisk eftersom det fanns ämnen som inte alls tilltalade mig, teknologi exempelvis.

Jag tog i alla fall beslutet att satsa på det. Och det gick!! Nu läser jag Termin 9.

När jag läser boken undrar jag om jag ville bli läkare av den rätta anledningen?!?! MEN jag har det så bra när jag är på sjukhuset och får träffa patienter... så det känns alltid rätt.

Det jag måste klura ut nu är var jag ska satsa min tid när jag är färdig. Har så många möjligheter.