Jag trivs jätte bra på neuropsyk. Idag hade jag en patient tillsammans med en sjuksköterska. Det kändes så bra att "pat" blev så glad efter besöket. Jag gillar att göra människor glada. Det ger mig själv tillfredställelse :)

Vet inte om jag skulle vilja syssla med Demens, men själva platsen neuropsyk är bra. Jag trivs på alla sätt. Synd att det bara är en månad.

 Hade en demens föreläsning igår med en Neuropatolog. Han är 78 år gammal och föreläser. Och låter klokare än mig!! Rolig var han också!

 Det ger så mkt hopp. Man kan vara klok hur länge som helst om man bara tar hand om sin hjärna.

Man kan så klart aldrig vara på den säkra sidan men oavsett blir man glad när man får träffa människor som honom.

Han var så klart positivt inställd till hjärngympa, som på något sätt innebär att man underhåller kopplingarna i hjärnan så att de inte går under.

Så fortsätt att skapa kopplingar genom läsning och annan stimuli. Och självklart genom att må BRA!!

Klarade inte tentan!

Gränsen var 67 % och jag hade 50 %.

Måste göra om vissa delar som gick mkt dåligt! Neurologin var jag sämst på.

Jag får väl sätta igång och ta tag i det direkt. Jobbigt men inte så farligt. Vi hade ju ingen utsatt tid till tentaplugg.

Är lite ledsen men samtidigt glad över att jag hade någorlunda bra resultat på ÖNH och Ögon. Psykiatri gick lite sådär.

Läser en 5 poängs kurs i demens. Mkt intressant. Och så trevligt vi har det. Vi är endast 12 studenter i gruppen.

Demens är en stor folksjukdom och det snackas relativt lite om det på läkarprogrammet.

Det finns mkt skrivet om riskfaktorer etc men ingen vet varför man egentligen får det. Lite som med alla andra folkssjukdomar.

Det visar sig i alla fall att det är bra att hålla igång hjärnan så set till att börja blogga :) och läsa! Och så får ni inte glömma att umgås, det ska vara väldigt bra för hjärnan. Kommunikation i olika former alltså och att inte sluta lära sig nya saker.

Lycka till i veckan!

Jag läser en bok som handlar om livskarriär. Jätte bra, fick den igår. Handlar mkt om hur vi inte gör våra val i livet själva utan påverkas av alla runt omkring.

Jätte intressant eftersom det mest som står ofta stämmer på de flesta. Jag hoppas att jag ska bli inspirerad att göra det jag tycker är roligast.

Boken fick mig att börja tänka på varför jag vill bli läkare. Och jag mindes när jag för första gången insåg att det skulle jag bli. Vi satt i bilen med mina föräldrar och framför oss körde en bil som hade läkarsimbolen.

Då sa min mamma att det sitter nog en läkare i den bilen. Och hon lät så imponerad eftersom det var en kvinna. Och jag frågade henne, varför blir du så chockad? Då svarade hon att läkare var det bästa, finaste, svåraste man kunde bli. Då bestämde jag mig för att det var vad jag ville bli. Sedan dess har jag inte velat ngt annat även om jag har gått många omvägar. Hade tom gett upp hoppet ett tag.

Började plugga till ekonom efter gymnasiet eftersom mina betyg inte räckte till annat. Tyckte att det var fruktansvärt tråkigt!! En dag sa min dåvarande pojkvänn (som idag är min sambo), vad skulle du helst av allt vilja bli? Och jag svarade att det är omöjligt. Men han ville veta och jag berättade att min dröm var att bli läkare. Han sa att det inte alls är omöjligt. Jag behövde endast höja min betyg :) Jag var skeptisk eftersom det fanns ämnen som inte alls tilltalade mig, teknologi exempelvis.

Jag tog i alla fall beslutet att satsa på det. Och det gick!! Nu läser jag Termin 9.

När jag läser boken undrar jag om jag ville bli läkare av den rätta anledningen?!?! MEN jag har det så bra när jag är på sjukhuset och får träffa patienter... så det känns alltid rätt.

Det jag måste klura ut nu är var jag ska satsa min tid när jag är färdig. Har så många möjligheter.  

Idag var det tenta!! På en klämdag!! Inte en människa på universitetsomr. Endast vi galningar som skulle tenta.

Och hur gick det för mig? Kommer jag inte veta innan jag får resultatet. Jag gick typ först kl 10, och vi hade skrivtid till 13.00 hahahaha... men jag kan inte sitta och försöka bli upplyst och plötsligt komma ihåg saker. Antingen kan jag det eller inte.

Flera frågor på det tråkigaste som finns, namn på läkemedel!!!!! Att bara memorera in en massa namn sådär funkar inte för mig. Så vi får väl se hur det går. Annars finns det ju alltid en omtenta.

Ny kurs i alla fall på måndag. Demens blir temat för min selektives.

Nu ska jag ha en helg utan att plugga alls!

Jag gillar inte att ta tabletter. Tycker att det på ngt sätt är onaturligt även om jag inser att det ibland kan vara jätte viktigt, tex om man har en infektion och behöver en antibiotikakur.

Användandet av tabletter istället för att ta tag i problemet gör mig frustrerad. De stora läkemedelsföretagen tjänar hur mkt pengar som helst på att vi är lata. Då menar jag att man väljer att ta en tablett istället för att exemplevis motionera, eller äta bättre. För att inte tala om att förebygga i tid.

Jag blir mest frusterad för att jag tycker att det är sorgligt. Svårt att hantera att vi blir lurade. Ingen berättar tillräckligt om vikten att leva bra, ingen gör reklam för det!! Utan det reklammeras istället tabletter mot allt.

Sedan förstår jag självklart hur viktiga läkemedlen är men jag önskar bara att vi kämpade lite mer innan vi började ta dem. Att det inte vore så enkelt på ngt sätt. Och det blir bara mer och mer receptfria läkemedel.

Var i Chile för ngn veckan sedan och det finns ett apotek i varje HÖRN, helt ofattbart. Hur kan det bara vara så? Och det är ALLTID folk som handlar och ngn som tjänar extrem mkt pengar.

Varför konsumerar vi så mkt tabletter överhuvudtaget?!?! Vad är det vi försöker bota? Varför mår vi så dåligt att konsumtionen av tabletter ökar? Och hela tiden sprutar läkemedelsföretagen ut nya tabletter för olika symtom, och vi blir bara känsligare och känsligare och reagerar mkt snabbare på minsta obehag!! Det kanske är naturligt att känna obehag ibland!

Måste nog sortera lite i mina tankar för att kunna beskriva detta tydligare. Nu är det mest brainstorm.  

Nu har jag bytt avdelning till ÖronNäsaHals och ögon klinikerna. Kan inte påstå att jag tycker att det är super kul eller bara kul för den delen. Det är som en pina som man måste ta sig igenom!!

Vi har undersökt varandras ögon, näsor och svalg till den graden att jag har ont i huvudet :(

Hade en intressant föreläsning i veckan om "självmord". Det kom upp en massa tankar om ifall det var fel av oss andra att stoppa människor som bestämt sig för att dö. För att inte tala om att stoppa de som vill dö för att de verkligen mår dåligt och som man inte ens kan bota. Och hur väljer man? Kan man verkligen dra gränsen mellan olika fall och besätmma sig för att stoppa vissa men inte andra. När det gäller att ta sitt liv har man ju inte någon fri vilja oavsett hur gammal man är.

Dödshjälp är en annan fråga som alltid kommer upp i sådana här sammanhang. Det finns både de som är för och de som är emot. Och lyssnar man på hur de argummenterar är det mkt svårt att själv ta ställning eftersom allt låter vettigt.

Uff imorgon är det tillbaka till ÖNH igen tidigt på morgonen, saknar motivationen. Kanske ska börja se det possitiva i att man har öron och ögon och på det viset motivera mig till att tro att ämnet är roligt och mkt viktigt ;)