Har haft lite funderingar över döden. Jag förstår i teorin att kroppen lägger av och att man dör. Jag har svårt att förstå i praktiken att man bara försvinner. Att man finn och att man sedan inte gör det...

Kan inte sluta tänka på alla de olika sätten man kan dö på, och hur det måste kännas för de som går igenom det. Undrar vad de tänker de sista sekunderna. Hur pass medvetna de är om att de kommer att dö.

Svårast kanske jag har för att förstå att det kan gå så fort. Tex om ett flygplan krachar, när det väl har kraschat känner man väl inget mer? Om man dör plötsligt... eller hinner man alltid tänka? Ibland hinner man väl inte ens känna smärta?!?! Och allt kanske är relativt, ngn som tar sitt liv kanske inte bryr sig om smärta. Det finns ju de som behöver smärta för att dämpa sin ångest. Känner de smärta i samma bemärkelse som vi gör det.

Kommerntera gärna, blir inte klok på döden :(

Mår inte 100 % just nu. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag brukar inte vara nere men nu orkar jag inte riktigt med ngt. Vill bara att tiden ska gå fort, helst sova.

Kan ha att göra med att jag precis har kommit hem från Chile och att det alltid lämnar sorg i mitt hjärta. Har haft svårt att anpassa mig till tiderna här, jag hade 4 timmars skillnad och kl 8.00 på morgonen här är kl 04.00 i Chile. Min hjärna mår inte bra.

Har ingen längtan efter att göra saker. Orkar inte ta tag i skolan. Jag bara längtar tills jag kommit igång och glömt den här perioden ;=) Men det brukar vara så, efter en dal kommer alltid en topp!!

Bästa stunden sedan min hemskomst var nog idag på träningen då jag höll pass. Glömde bort allt annat, mkt bra terapi.